Life goes on?

2009-04-29 @ 20:14:09 Filosofi Kommentarer (0)
Ne nu storhandlade man till babyshowern .. det enda som fattas nu är vaniljkräm (Mazena eller vad det heter), sprite, färska jordgubbar och bananer eller bär .. Överskridit min babyshower-budget men klarar mig haha .. Hoppas folk ej tror att det kommer bli världens grej haha .. Men det e klart :) väntar bara på leveransen nu , får la se hur det blir? Ingen från malmö har ringt .. Hmm -fundersam-

Börjat tänka lite nu , fan det börjar bli nära (ja jag vet hur många ggr jag påpekar det haha) och jag undrar varför babydaddy inte hör av sig .. tankarna om Honom börjar snurra runt i hjärnan igen .. Jag förstår inte .. efter allt som har hänt mellan oss, alla dessa hot, tårar - allt .. Men jag är inte arg längre på han , jag börjar bli besviken på Honom. har jag verkligen missbedömt honom som människa? Är han så kall och elak som han har varit nu? E han sådan .. ? Fan vet ej vad jag skall tänka men får fan ej ihop hur en människa inte kan bry sig om sitt barn - jag menar ngt jag har glömt är att det inte är bara mitt barn utan även hans .. hur är hans resonemang? Är det mitt barn och ej hans? Tror han fortfarande att jag har blåst honom eller tror han ej att han är pappan? (aa om man enbart hade sex med tjejer ett bra tag innan honom så kan ju knappast ngn utav de vara "pappan") Jag fattar ej hur fel detta blev .. Jag önskar ibland att han verkligen förstår att jag var (eller är eller var eller något) förälskad i Honom, att allt jag sa till Honom menade jag .. Ville verkligen ej att det skulle bli såhär mellan oss . Jag har aldrig krävt att han skall vara tvingad t och vara förälskad i mig , inte det jag e ute efter men åtminstonde ha ngn kontakt .. Känns ej bra det här .. känns som en jävla deja-vu från min barndom hur min mamma och pappa hatar varandra .. Vill ej mitt barn skall genomlida det jag har genomlidit med mina föräldrar .. Jag mena jag vet att han lever sitt liv med sin kära tjej - fine är det så Han vill ha det så varsegod , man kan ej tvinga folk - men jag menar Han skall bli pappa och det är ett barn det handlar om. Är det ej värt och försöka fungera tillsammans (även om det e en vänskap) .. Om Hon är den personen Han vill leva med får jag acceptera det - även mitt barn , då blir hon illa tvungen och vara i våra liv .. men vi alla måste fungera ihop .. Jag vet att hon manipulerar Honom till max - jag förstår ej som tjej hur man kan göra så - och ännu mer som människa? Är hon också så jävla iskall? Har inte han stake nog för och säga emot Henne? Jag vet ej ngt  och det känns hemskt . Vet ej vad han tycker vet ej vad han känner, vad han tänker .. Det dödar mig, ja det gör det, sakta men säkert . Samtidigt kan jag ej glömma vad som har sagts och gjorts - han har trots allt dödshotat mig och mitt barn (eller ska man säga vårt?) .. Vad vet jag vad han planerar? Kanske lever jag ej mer efter förlossningen? Kanske skadar han mitt barn? Jag tror ej på att han är en hemsk människa, försöker övertala mig själv det iaf , men som sagt efter allt vad fan skall jag tro? Jag skulle aldrig våga lämna Honom ensam med Wayne . Men vad vet jag om Han ens kommer vilja se sitt barn? Ansöka om delad vårdnad? Eller kommer han ansöka om den för och jävlas med mig? Hmm .. vet ej vad jag skall tro, har inget underlag för mina tankar . En gemensam vän t oss säger t mig "Sandy han har gått vidare med sitt liv" - det gör ont och höra men vad ska man göra? Men betyder det att barnet inte har ngn betydelse? Jag vill ej att barnet skall leva "mitt liv" och uppleva detta med och ej ha en fader i sitt liv .. orkar ej ens tänka den tanken . Men på samma sätt som jag ej kan tvinga Honom till och leva ett liv med mig kan jag ej tvinga Honom och älska och bry sig om sin son .. Jag kan ej göra det . What to do? Det gör ont, det är ledsamt - samtidigt har jag en sådan oerhört stor rädsla . Är rädd för Honom, tyvärr men sant . Okrar ej vara stissig och sova med ett öga öppet varje natt och ha ögon i nacken när jag är ute och går . Jag vill känna mig trygg, trygg med min bebis . Jag vill helt enkelt veta vart jag har Honom ngnstans .. Frågan är : Han kanske är såpass iskall och hjärtlös? Vad vet jag? Känner ej killen egentligen ..


Celebration!

2009-04-28 @ 21:14:21 Allmänt Kommentarer (0)
Oh nu skall allt fixas inför babyshowern, vilket visade sig vara med ansträngande än vad jag hade räknat med .. jobbigt haha .. Haft tummen i röva i en månad nu o ej planerat den - vafan folk planerar den som sitt bröllop :s .. Så nu har man beställt banderoller och serpetiner och liknande grejer till babyshowern via internet från malmö , frågan e om man ej blir blåst nu .. we will see .  Och hoppas på leverans innan fredagen, enligt de skulle det ej vara ngra problem. Då återstår de andra inköpen .. grönsaker, tårtgrejer, snacks och dricka .. Samt ballonger och övrigt haha - som ett födelsedagskalas för en femåring .. ooh ångest haha . men lika bra och vänja sig tror jag , man blir ju mamma hehe .  Det kommer la mer folk än jag hade räknat med drygt 10-15 pers .. Hmm blir intressant . Jag och S skall baka eller rättare sagt "fixa" en egen tårta också - det lär bli intressant . Får la hoppas cashen räcker , illa annars haha.
En annan ganska tjejig grej är att man har köpt en videokamera och dess syfte blir och filma min bebbes liv från dag 1 haha .. lite gulligt så, den grejen kostade mig 2500 kr (på det jäävla sektföretaget, vars namn e onödigt o nämna). Men den e jävligt grym, kan zooma in hur långt som helst o den e verkligen mini haha - super nöjd hittils :) , bästa köpet sedan min acer, mini pc.
Fyfan tror jag börjar få en jävla foglossning i bäcknet .. fyfan har så ont känns som jag skall ramla ihop o bebben sparkar typ längre ner nu o det gör skit ont .. Oh så orolig och föda för tidigt , går ju i familjen hos oss . Men mysigt när den sparkar as hårt så man ser, skall försöka filma den med min nya videokamera haha :)
Fan vill köpa färgpatroner också till min fotoskrivare, mysigt och skriva ut mer bilder till Waynes babybok .. måste fixa först babyshowern haha .

Allt löser sig .


.
Min nya sexiga kamera haha . Reklaaam .

Mami .

2009-04-28 @ 14:50:42 Graviditeten Kommentarer (3)

Idag är man 8 månader gången (Vecka 31+0) nu är det bara 8 veckor kvar .
Hihi världens tjockis

Youtube - I brist på annat .

2009-04-27 @ 00:18:19 Youtube Kommentarer (0)


Så jävla grym - lätt jag hade velat ha en walk in closet med iskall Heineken inuti - MY DREAM haha ..



Fyfan har glömt att den fanns! KLOCKREN!

Can't take it no more ..

2009-04-26 @ 15:02:20 Filosofi Kommentarer (1)
Idag är det 58 dgr kvar .. 58 dgr kvar t min bebbe kommer , det innebär 8 veckor och 2 dgr, vilket blir 2 månader och två dgr = jäääävligt nära. Om jag grips av panik? Uhm aaa kan man la säga. Jag känner att jag orkar ej längre .. orkar ej vara gravid och gå runt och tänka på vad som kan hända och inte hända .. orkar verkligen inte .. går runt med mina tankar 24/7, hur kommer jag klara av kejsarsnittet, kommer jag dö under ingreppet? Kommer jag dö efter? Kommer mina föräldrar o reagera helt galet när de vet att jag skall snittas? Kommer bebben bli frisk eller kommer bebben och bli handikappad? Kommer daddy o döda oss när han vet att bebben är född, eller när jag börjar ansöka om underhållsstöd? Hur kommer jag hantera bebben själv? Kommer allt fixa sig? Och tro fan att Sobril ej hjälper .. vet ej vad jag skall göra längre .. Orkar ej gråta varje dag pga att jag plågar mig själv med dessa tankar .. Jag vill ej opereras och jag vill ej föda vaginalt .. haha vad ska man göra? Men hade gett mitt liv bara för och min bebbe ska vara frisk .. jag ber till gud .. vill dessa dagar skall bara rusa förbi samtidigt vill jag bara att tiden skall stanna här och nu .. ne orka med dessa tankar - dax för sobril och tracka bebben med angelsoundet ..

Long story , Short .

2009-04-26 @ 00:09:28 Allmänt Kommentarer (0)
Nu har ytterligare en vecka bara passerat förbi, swooosh .. Helt knas .. och som vanligt har la ej ngt spec hänt ..

Men fått lite saker och ting fixade .. Äntligen kom kontrolluppgifterna till skatteverket från den sista efterlängtade arbetsgivaren , dock inget arbetsgivarintyg? Väldig konstigt, men som tur var hade jag lönespecen kvar som bevisade att jag jobbade en viss period under 08. Så man deklarerade, äntligen, är skyldig staten över 6 papp hoppas det ej blir mer .. vi får ju se nu när jag har registrerat detta företaget .. illa isf .. jävligt illa .. men har fram t november på mig och betala in .. så jävla synd , nu när jag blir av med alla skulder hos alla (bara 1000 kr till och skicka t morfar nästa månad) så måste man leva som en jävla jude igen för och spara ihop över 6 papp .. men men that's life .. så på köpet när man ändå har skatteverket under samma tak som försäkringskassan så tog man två flugor i en smäll . Fyllde äntligen i papprerna för föräldrapenningen , tydligen så var dt inte alls försent och fylla i och jag kunde t.o.m vänta .. knas vad tre olika människor som jobbar för FK kan tycka så olika men men .. Lämnade in alla arbetsgivarintyg som jag har samlat in till föräldrapenningen, för och få högre SGI eller vad fan det heter, kanske CGI .. Whatever .. Hoppas på och få mer än 4200 kr i månaden för fp , vilket e minimum, men vi får se , nu e det klart och fyfan vad skönt .. nu väntar man och få femtiotvå tusen papper hemskickade igen .. så jag anmälde mig officiellt som sjukskriven , vet ej vrf jag var tvungen o göra dt men gjorde det ändå haha .. Men nu är allt sånt pappers arbete klart för stunden ..

Så detta kriget men min bovärd har nog närmat sig sitt slut , fick reda på för ngra dagar sen att jag skall få mina efterlängtade tapeter (som jag skulle ha fått i aug 08) och köksluckor (som borde ha bytts ut innan jag flyttade in eller aldrig ha målats av den jävla föregående hyresgästen!!) och han spelade då in ett jätte fint medelande på min mobil där han sa att detta skall fixas nästa vecka .. fyfan började nästan gråta av glädje, ringde L för och berätta the big news " " men ahh .. då ringde jag min kontakt på hyresgästföreningen (som har hjälpt mig med detta) och frågad henne om jag har misstagit mig eller vad det handlade om , fortfarande superglad , ja då sa hon att det stämde men att det ej var förens i apil 2010! Fattar ni vilken jävel han är eller? Då menar han att vi skall skriva på papper nästa vecka, men han ville la ge mig glada förhoppningar .. jävla bananbåtsmänniska .. fan hatar honom .. haha men fick la mig gott garv ändå .. att han orkar kämpa sig, men men vi fick la båda vad vi ville - jag kmr få tapeterna och köksluckorna och han kan pina mig i nästan ett år .. motherfucker .. haha men skall då gå t han i kommande vecka och skriva på pepprerna , vi får la då svart på vitt vad som gäller .. men äntligen är det klart iaf :)!

Var ute med S och S idag :) på det jävla stället Chez Amis, hatar det, men det var underbart mysigt och känna sig uppklädd och sitta på uteservering i stan hehe på en bar .. och andas in passivt rök och vin haha .. men man fick ju blickar , men folk ska fan ej snacka fanns fan mammor som hade med sig sina små bebisar t en bar så ... kanske bara jag men tycker ej det är en lämplig miljö för en bebbe, but who am I to judge?

Fyfan börjar känna mig gammal .. jävligt gammal .. allt handlar om pengar o hur de yngre folken e haha .. fyfan .. jag menar ska t.o.m bli mamma .. Börjat fan gå i stödstrumpor, som e helt fantastiska btw, och det e fan bara gammalt folk som går i det! Min kropp .. fyfan .. har stått två dagar framför spegeln nu totalt näck och bara glott .. fyfan vad äckligt .. allt hänger, allt är gropigt och överflödigt och bara fullt med bristningar .. ser ut som jag är en medelårskvinna .. fyfan vad graviditeten har tagit på mig fysiskt .. Brösten hänger, låren går ihop o bara allt - usch . Får mig och bli ledsen men måste försöka se ljust och tro på att det kommer ordna sig med vikten och kroppen .. vill ej vara tjock det är inte jag och tror fan inte på den BS lögnen att ngn e lycklig utav o vara fet .. Men bara wayne blir frisk så blir allt värt detta. Fram tills dess gäller det och döja sig till max, tänker ej visa upp för omvärlden mina brister .. Så hela sommarn blir det bolero för min del eller långärmat, med tanke på att jag har fått bristningar över hela armarna nu .. waah .. kunde varit värre?

Var och besökte min far igår .. fan han moralpredikade i nån timma , knappt det och sen var det över . Även hans fru, eller sambo vem hon nu e t han, tog det bra och pikade ej mig gång på gång som jag trodde .. wow säger jag bara . Syskonen tog det med en nypa salt .. dock lever de i en idyllisk värld där alla har en mamma och en pappa och alla är super vita, blonda och blåögda .. hmm .. så när man försökte förklara att man skulle vara ensamstående och att bebben min blir mulatt tror jag att de inte riktigt fattade hmm .. men men .. inte mitt problem haha - nu förstörde man deras perfekta värld som de har byggt upp .. Men tycker fan att de inte skall uppfostras och tro att världen ser ut som deras omgivning gör och att allt e perfekt - sorry så e det ej .. synd att folk skall dallas t en max nivå - eller e man avis att de ej vet det jag vet om världen och att det man har upplevt ? hmm .. svårt och avgöra .. men det var mysigt och besöka den delen av familjen iaf :) sitta och tjöta och höra syrran sjunga t singstar hehe .. sen blev man ju bjuden till L, min bros X, satt o tjötade lite hemma hos hennes mamma och styvfar - jävligt trevlig .. Blir så förvånad när man verkligen blir bjuden ngnstans, som idag hmm ..

Så nu skall man äntligen ha babyshower! Med tanke på att jag fick en aning mer denna månaden utav soc och har nästan betalat av alla mina skulder hade man råd och ha det nu hehe. Vet ej hur detta kmr bli, en ganska femme grej och haha det e ju knappt jag men det kan bli kul? S skall ju såklart hjälpa mig med det och det blir la mysigt, middag och dessert och massa bilder hehe .. Sen har man ju såklart en annan baktanke med det , massa presenter t Wayne haha - ne usch vad hemskt men tyvärr halvsant ! Men kul och ha alla vänner samlade på samma plats .

Sen skall det såklart finnas en klagomålsgrej på varje blogginlägg haha .. Men tycker det e så synd när ens vänner ej visar respekt för en .. kanske krävande men det e basic grejer .. För det första så röker man ej på framför en gravid kvinna , spec ej efter man har sagt att man skall hitta på ngt, och sen förväntar de sig att man skall hoppa i samma bil och köra iväg när ngn e narkotikapåverkad - jag är ej den personen längre , jag har min bebbe o tänka på .. skulle aldrig utsätta Honom för ngt sånt. För det andra tycker jag det e helt fantastiskt att vissa lever kvar med samma värderingar de hade när de var 13 , kommer hon kommer inte jag när det handlar om en babyshower för min son? Fantastiskt .. men det finns ju olika slags människor på denna jord, tyvärr vissa med en jävla låg IQ! And that's that!

Men nu skall man dra sig och nanna .. övningsköra med mamma och äta gratis mat hos henne imorgon är det gäller , haha jude for life ! :P


Vi på Chez .
Tyvärr enda bra bild på mig där mitt ansikte ej ser ut som en bulldog haha ..


Vi på Chez .
Haha jag och min kära telefon oskiljbara som vanligt .

What hurts the most ..

2009-04-21 @ 13:33:44 Filosofi Kommentarer (0)
Tycker det börjar bli jobbigt nu med dessa svek .. det är den jävla neutralbalansen som jag vet excisterar - när ngt bra händer måste ngt dåligt hända, och tvärtomt - balansen i världen måste jämna ut sig. Hur mkt jag intalar mig själv att den ej finns så gör den det .. Allt gick bra med pappa, då måste det gå helt åt helvete med mormor .. Fattar ej vad som har hänt mellan mig och henne . Vi har alltid haft ett konstigt förhållande mellan varandra, bråkat och skrikit men nu har det eskalerat till en löjlig nivå att jag t.o.m nästan hellre pratar med mamma om saker och ting - o det e knas .. Allt var bra fram tills att jag vågade flytta hem igen i början av detta året .. blev sig aldrig likt igen. Överbeskyddnade, irriterande, elak, kontrollerande - finns hur många ord som helst för hennes beteende gentemot mig. Nu alla som läser detta tänker stackars gamla kvinna men hon manipulerar folk t och tro att alla andra gör fel förutom hon . Jag vet hon e gammal, jag vet hon e min mormor och jag vet att hon ej mår bra psykiskt - men o bete sig hur som helst och sedan klandra mig? Jag har också känslor . Har redan förlorat min ena bästa vän och hur löjligt det än låter så håller jag på och förlora en till bästa vän, min mormor . Har alltid haft henne på min sida , alltid haft henne som stöd . Jag vet ej vem hon e nu .. varför beter hon sig såhär? Varför sårar hon mig och får mig och framstå som världens hemskaste människa på denna jord? Blir så ledsen . Det spelar ingen roll hur mkt man försöker hur mkt man tror att dt blir bättre, det blir det bara helt enkelt inte. Försöker och vara med henne så mkt jag kan, man vet aldrig vad morgonen har och komma med .. men fan .. hon ska vara sådan här när jag behöver hennes stöd som mest och inte hennes pikar .. orkar inte mer .. måste ha gjort ngt jävlgt illa i mitt förra liv eller så straffas jag onödigt mkt för mina misstag i detta liv ..
Blir så ledsen, fäller en tår för alla de glada dgrna jag hade innan ..

Ehh eehh .. Nothing more that I can say ..

2009-04-19 @ 23:22:29 Graviditeten Kommentarer (0)

Haha har verkligen inget och göra om dgrna :) idag testade man krulligt iaf haha (v.30)
.

..

2009-04-18 @ 22:43:40 Graviditeten Kommentarer (0)
osminkad

Sandy osminkad o kokar pga gbgs varma väder haha .. v.30 (29+4)
oh ja jag måste ta foton framför spegeln ;P

Things will never be the same again .

2009-04-18 @ 13:19:30 Filosofi Kommentarer (0)

Fan varit en jobbig vecka i mitt huvud tror jag .. nu när dagarna är räknade o de ba rusar neråt så börjar tanka rusa uppåt mot huvudet .. Fan börjar tänka mer intensivt nu, och nej trodde ej det var möjligt men så e det, tänker på allt från babydaddy ang barnet, om barnet e friskt, kejsarsnittet, livet som mamma osv osv. Om jag har gripits av panik? Ja det kan man väl säga, but it would be an understatment. Det slog mig verkligen igår hur nära allt är nu, 9 veckor och tre dagar .. det e fan inte länge .. Jag har fixat allt .. Allt till bebben i lägenheten, kejsarsnittet (förutom narkosen då kanske) berättat för nära och kära (japp, även för pappa kmr till det), fått lugnande allt .. men jag har ej fixat detta med försäkringskassan .. får fan panik med det e rädd att de skall säga till mig det e för sent o söka nu eller ngt , sist så sa de att jag var sent ute (det var knappt en månad sen så ...) - jävla arbetsgivare som skall sega hela jävla tiden .. Fan om man kunde fixa det hade det varit ett problem mindre för min del i min värld , men nej man skall tydligen ej ha den turen.. Jag tror jag skiter i snart och bara går och lämnar in alla uppgifter jag har nu samlat till både försäkringskassan och skatteverket .. måste fan fixa detta hatar och sega med sådana saker . Ger det tid fram till tisdag eller onsdag .. vilka problem haha ..
Det är väl inte det enda som e fucked up i livet just nu, handlar inte om att det är världens problem men ja mena ej så kul när man har andra saker och fokusera sig på .. Bröt samman totalt igår, det känndes inte bra alls, trodde saker och ting blev bättre i min huvud men nej.. Köpte äntligen lugnande igår . fyfan va bra det känndes, seg men bra .. så hemskt att man måste ha tabletter för och kunna fungera som en människa överhuvudtaget ..
Tror också att jag har fått en ny tendes och sätta aldelles för sjukt höga krav på min omgivning, spec mina vänner .. de som då finns kvar och ligger nära hjärtat. Jag tror ej jag förstår att de kan fucka up sig, att man kan bråka osv .. tar allt direkt till hjärtat och låter min stolthet välla över på de personerna .. de är bara människor .. det förstår nog inte jag. tror att denna sitsen har gjort att jag inte fattar att folk inte förstår mig riktigt, min sits .. Jag tror att det skall vara en självklarhet som detta är världens normalaste grej och gå igenom , men det e de ju inte .. måste byta tankesätt, folk skall ej köra över mig helt men jag måste sluta o överreagera och överanalysera - har ej råd och förlora fler människor nu ..
Som sagt, jag berättade för min fader. Det jag har undvikt och säga sen jag fick beskedet om min graviditet  på ungdomsmottagningen .. äntligen vågade jag säga det .. vet ej varför .. hade världens plan på och skriva mina jävla sandy brev haha men det känndes bara som nu eller aldrig .. ja som vi e i våran familj så fixar vi ej känslor så han la ju på (efter han sa vi hörs ikväll då) men innan det var hans reaktion "aa men det e bra med barn, vi har ju många barn" när jag sa att barnet inte var svenskt "aa men då e de lite annan sak". Han sa han skulle ringa och jag tänkte ne nu kommer han aldrig och höra av sig igen .. jag kmr ej se mina syskon på bra många år o de kmr o glömma av mig .. men han ringde .. ta mig fan att min far ringde , ngt som förvånade mig oerhört mkt .. och vet ni vad? Han skrek ej på mig, han kallade mig ej hora, sa ej att jag var en skam för familjen osv osv - allt jag hade förväntat mig . Så klart så slapp jag ej moralpredikan .. men tror jag har vant mig vid det här laget .. Det var standard modellen, ej bra o ha barn nu och ej bra om man e ensamstående osv .. standard som sagt .. jag trodde han skulle bli arg när jag berättade om baby daddy , med tanke på att han e afrikan och har gjort mig på smällen och jag skall ha en blandras barn (nu låter det hemskt men tyvärr är min fars syn på afrikaner och araber som skall blanda sig med vita en av de värsta grejerna man kan göra ..) och nu fick han reda på att han har hotat och mörda mig .. Då trodde jag på riktigt att han skulle slänga på luren på mig .. jag började gråta .. Men han va så annorlunda mot mig igår, han skrek verkligen inte, han förstod fast ändå inte (han fick min bror när han var 19 själv) .. han var bara besviken på att jag ej kom till honom först att han ej sade att S hade hotat mig .. varför jag ej litade på min egna far och varför jag hade så förutfattade meningar om honom .. jag blev chockad .. Han sa att vi skall göra det bästa av hela situationen och om jag känner mig rädd kan jag alltid komma och bo hos honom .. jag visste ej ens vad jag skulle säga . jag grät .. min världens scenario var inte ens i närheten utav verkligheten (nu skulle  kuratorn säga ser du haha) .. vi bestämmde t.o.m att jag skulle komma upp t honom i kommande veckan .. wow har inga ord för detta . Är glad , och hoppas ej han blir scizo och ändrar helt sin uppfattning för och sedan hacka på mig .. men det e iaf gjort nu, jag har äntligen sagt det till honom .. Nu återstår ngra tim med moralpredikan och det måste jag överleva med .. men fan hans fru kommer och snacka .. ooh orka .. en sak som min fader sa igår som fick nog mitt hjärta och le var "Det är ej bra om barnet växer upp utan ngn till förälder , jag hoppas att du hittar ngn kille som kommer vara bra för dig .. eller tjej beroende på vad du väljer" och detta var inte ens en pik .. fyfan va skönt .. äntligen ngn som inte säger "var inte du homo" och ifrågesätter allt om hur wayne kom till .. Han accepterar mig, han sa det själv .. nu är det bara och vänta och se vad som händer . Jag har iaf ej förlorat min far igen .. och det djupa långa känslosamma telefonsamtalet vi hade igår .. fyfan trodde ej den dagen skulle någonsin komma ..
En sak som han sa till mig som fick mig och tänka efter en extra ggn ang S , han jämförde min sist med min brors ex fästmö och då klarnade saker och ting upp, inte så att man ej fattat dt innan men nu blev det så verkligt .. jag har haft de tankarna om ett hopp att allt blir bra mellan oss och kanske t.o.m ngn ggn så skulle det funka mellan oss (jag vet sjuka tankar om ngn som vill mörda en, men när man bär på ngns barn .. då jävlar blir allt så mkt annorlunda) och då har jag trott att det skulle vara bra för min bebbe, eller skall man säga egentligen våran? men jag har lurat mig själv .. det skulle aldrig vara bra aldrig vara hälsosamt för varken mig eller bebben .. som sagt detta är säkert tillfälliga tankar, men jävligt befriande .. jag måste släppa taget om det förflutna .. det är inte samma sak längre .. måste se framåt ..
Lite och tänka på nu ..


Även i de mörkaste stunderna finns det saker som får en och skratta .

2009-04-14 @ 01:03:53 Youtube Kommentarer (0)

;P

2009-04-13 @ 01:02:15 Allmänt Kommentarer (0)
Baka kaka på natten is the shit ! No life indeed ..

Oh my love , my darling .. Time to say goodbye ..

2009-04-11 @ 20:36:24 Filosofi Kommentarer (0)
yepp .. nu har nog dagen kommit , denna dag som skulle aldrig ha kommit - den är här.
Dax och släppa taget dax och sluta leka allan ballan dax och fortsätta med sitt liv, låta det svida för och sedan lämna det bakom sig. Tyvärr . Finns inget mer man kan göra, hur länge orkar man med detta spel? Jag vet att jag har nått min punkt.. Jag orkar ej ens tänka vart det gick fel och inte gick fel vi tillhör inte samma värld längre , och om det var pga S, den andra S, J eller om det är pga mitt ofödda barn - don't know - vad jag vet är att denna tiden dödade oss, ngt som ej fick inträffa gjorde det. Jag antar att vi inte var så oslagbara tillsammans som vi trodde, jag antar att vi inte kännde varandra lika bra som vi trodde, jag antar helt enkelt att vår kärlek var inte tillräckligt stark för och överleva ngt sådant här. Detta krossar mitt hjärta. Många har gått, oh ja folk har valt och gå som jag ej trodde skulle det, även familjemedlemmar har svikit mig. Men du? Av alla människor på denna planet hade jag så höga tankar om dig. Du var min drottning på tronen i min värld. Du var mer än en vän, mer än familj mer än ngt annat på denna planeten. Jag hade gett upp allt för dig, även mitt liv. Många ggr har jag gått emot mina vänner samt min familj för din skull, jobb, skola - spelade fan ingen roll. Utan dig i mitt liv hade jag ej kunnat excistera - konstigt nog har jag lärt mig och leva utan dig. Mycket har svidit genom mitt liv, speciellt genom 08 .. allt från att mitt förhållande sprack till att min mor slängde ut mig till att pappan till mitt barn ville döda mig , men jag tror fan inget svider lika mycket som ditt svek gentemot mig. Du är kanske inte ensam om skadan mellan oss, men tro fan att jag försökte .. tro fan att jag gjorde det .. Alla möjliga metoder men du valde och stänga in dig, valde och hålla dig till BS ursäkter .. allt för och inte vara här, här för min del. Det som svider är att du var den första som kände Wayne sparka .. av alla människor .. valde han just och sparka för dig .. ironin i det är att han stenvägrar och sparka för ngn annan .. Hur kunde detta hända mellan oss? Hur? Vad jag vet iaf är att jag vill inte ha dig kvar i mitt liv, jag vill ej leka allan ballan med dig - jag har ej styrkan till detta, jag vill ej du skall finnas i waynes liv - han skall ej behöva uppleva dig för att sedan skall du lämna honom som du lämnade mig, nej tack. Jag klarar mig kanske inte långt utan dig, mitt hjärta kanske kommer vara krossat ett bra tag framöver, många tårar kommer spillas .. Men jag har mina minnen .. Jag kommer alltid ha dig i mitt hjärta , den personen jag lärde känna och som fick mig och le varje dag i nästan 4 år .. Jag kommer aldrig och glömma dig . Det vi hade , det vi upplevde .. allt .. men vissa saker går ej och förlåta och jag kanske har för mkt stolthet inom mig för och kunna förlåta dig för allt du har gjort - men vissa saker går ej och förlåta , vissa löften skulle aldrig ha brutits och vissa nätter skulle du ha varit här och inte ngnannanstans .. Jag fäller en tår när jag skriver detta . för att för mig är detta ett avsked .. ett avsked till dig . Jag kommer säkert aldrig att säga detta till dig ansikte, det hade blivit för äkta - för verkligt och för hjärtkrossande . Jag tror att ngnstans inom dig själv vet du att vi redan har tagit farväl av varandra , för länge sen .. jag kommer nog aldrig komma över dig .. haha fan din jävel värre än ett jävla förhållande . Jag kommer stå och lyssna på africa queen på replay och sitta och gråta och tycka synd om mig själv .. Fan har inte kunnat med och lyssna på den i flera månader nu , den "Oh my love" och fan lejonkungslåten haha .. Fattar inte att du av alla människor kunde göra såhär .. Så många ggr vi pratade om att det skulle bli bra att saker och ting skulle ändras så många ggr vi lovade varandra .. vafan höll inte löftet?! Vad hände efter Polen? Varför valde du och gå och ljuga ?! Varför .. Jag är så ledsen men samtidigt så arg på dig .. så jävla arg . Av alla människor .. Jag vet inte om jag kommer kunna ngn ggn förstå .. Jag vet att jag gjorde mkt fel, men du behövde ej ignorera mig och sluta kämpa dig? jag hatar dig för att du får mig och bli sårbar, bli ledsen .. veta att min allra bästa vän valde och gå. Men lev ditt liv med alla dina nya jävla vänner från jävla kungälv och va med alla människor som har barn .. spring .. antar att jag är inte är lika spännande antar att jag helt enkelt inte är värd lika mkt längre .. Jag hoppas du vet hur mkt jag älskar dig .. Hur mkt du betyder för mig .. Jag önskar dig verkligen all lycka i livet, trots hur arg jag e just nu på dig , jag hoppas verkligen ngn ggn så kommer någon få dig och le lika mkt som du fick mig och le - för jag kan tydligen ej göra dig lycklig längre .. What a shame ..  men din vita sak denna svarta sak säger nu farväl och lev det bästa livet du kan leva för trots allt är du värd det . och kanske men bara kanske i nästa liv så kanske vi får det och funka älskling .. Men bara kanske .. Fotona på dig kommer aldrig tas ner , minnerna från mitt huvud kommer aldrig raderas och kärleken i mitt hjärta kommer aldrig ignoeras .. Du kommer aldrig kunna och ersättas utan ngn, kom ihåg det . Inte utav ngn eller ngt .
 I love you my african queen ..

"Just like the sun, lights up the earth, you light up my life
the only one, I've ever seen with a smile so bright
and just yesterday, you came around my way
and changed my whole scenery with your astonishing beauty

ah, you coulda make a brother sing,
you ordinary thing, a supernatural being,

I know you are just brighter than the moon
Brighter than the star, I love you just the way you are.

   and you are my African Queen, the girl of my dreams.
   you take me where I've never been
   you make my heart go ting-a-ling-a-ling, oh ahh
   you are my African Queen, the girl of my dreams
   and you remind me of a thing
   and that is the African beauty

yahh oooo you are my african queen, oh lord, oo lord hmm
out of a million you stand as one
the outstanding one
I look into your eyes, girl what I see is paradise,

yeah you captivated my soul, now everyday I want you more o o oo
How can I deny this feeling I'm feeling inside
ey oh no one can never take your place,
can never take your space,
thats a fact I cannot erase

and you, you are the one that makes me smile
make me float like a boat upon the nile.


you are my african queen and I know, oh yes I know
you are my african queen and I know, see I know
See I know what I am feeling in my heart and in my soul
oh I know that it is love
And I know that this love was surely sent from up above
Cause you're the only one I think of

you are my african queen
and I know that this means that you're the only one that I will serve
I'll give you my heart, my love, my body and my money
Every other thing you think of
Who could think of anything better than you
Who could think of ever hurting you

Sacrifice my all, I'll give it all to you
cause you ar my african queen
for REAL

I love you."


Sången är som skriven för dig utav mig . Kan fan inte sluta gråta ..



As the time goes by ..

2009-04-10 @ 15:26:55 Filosofi Kommentarer (1)
Nu har man varit med sin kära mormor i två dgr, konstigt nog funkar det trots hennes konstiga kommentarer och syn på saker och ting .. Känns konstigt att mamma är utomlands med Sammy .. Måste erkänna ganska ensamt . Tror jag har vant mig och vara med henne nu , tro mig ej fel jag tål ej den människan - men utan henne känns saker och ting tomma. Tror det är blodsbanden som sätter sina spår, som framkallar abstinens . Är så himla rädd och bli lämnad nu totalt ensam . Mamma, morfar,mormor och S plus ngra till är de enda jag har just nu - klarar jag verkligen av om ngn mer ramlar av mitt tåg? Jag tror faktiskt inte det. Såg C häromdagen började tänka tillbaka på gamla tider, tider med F och C - fick mig och börja drömma om nätterna om dessa tider . Saknar det . Önskar ibland tiden kunde gå tillbaka , till ngn bra dag med alla gammla vänner som man älskade och förlorade .. Fan om man kunde det. Jag lever tyvärr fortfarande på minnen, brukar göra det när jag försöker och rehalibitera mig själv och kunna förstå saker och ting. Är ensam så det är lätt hänt att det blir så att man går in i ett skal i sig själv och fantiserar där . Fan minns när man smilade och skrattade varje dag, sådana saker tar man ej vara på , det är synd . Det har jag tänkt på när man står där och upplever den bästa tiden av sitt liv med de bästa människorna tar man så lätt för givet utav dessa stunder ... man tror att de kommer alltid och bestå , man vet att det e ej sant men och ljuga för sig själv gör inte lika ont som och förstå sanningen . Jag undrar ibland vart allt gick snett , men samtidigt så har jag min tro om att allt händer för en orsak och att allt e redan skrivet . Jag måste lita på gud och att han vill mig det bästa, även om jag ifrågesätter om Gud ens bryr sig om mig just nu .
Lagade kladdkaka med mormor och kollade på gamla bilder, bilder på mig och min familj och mina vänner - samt bilder på S. Härliga minnen, goda dagar, skratt och tårar. Och Han, människan med hjärta människa som var underbar, som sagt håller kvar vid det förflutna - även om jag vet att verkligheten ser annorlunda ut idag - och ja det gör ont som fan.
Man vet som sagt aldrig vad framtiden har och erbjuda man vet aldrig vad som kan hända och även fast jag försöker se saker och ting positivt klarar jag ej av och vara positiv när det gäller Honom, det går inte . Tyvärr tynger verkligheten över för mkt .. Det gör mig ledsen , det gör mig frustrerad och arg. Varför? Vad hände med den kommunikationen vi lovade och ha för varandra? När jag tänker efter så vet jag hur mkt Han försökte ta kontakt med mig efter han lämnade mig, hur mkt jag inte ville det för att jag var så ledsen och arg på Honom. Jag tror saker och ting hade sett bättre ut för oss, även om han har sin S vid sin sida. Åtminstonde så skulle vi ha kunnat kommunicera och det hade varit så bra för Wayne .. så jävla annorlunda hade livet sett ut . Jag var för mkt Sandy .. Önskar ibland att jag aldrig skulle ha berättat för Honom, att jag skulle ha fattat ngt beslut ang barnet själv och om beslutet hade varit detsamma som nu så hade han ej varit inblandad, mitt liv hade ej sett ut såhär som det gör och ja hade sluppit och gå igenom skiten med försäkringskassan och leva i skräck . Jag skulle ha kunnat känna att jag kunde berätta för min son vilken bra pappa han har ngnstans där ute, hur varmhjärtad och fin han ser ut . Nu måste jag ljuga om hur han är. Jag vill trots allt inte berätta för min son om hur pappa har varit, inte på bra många år, jag vill faktiskt inte förstöra synen för honom om sin egna far .. Jag ville fucka up det från börja, hjärntvätta mitt egna barn och få honom och hata hans far lika mkt som jag hatade honom för det men jag kan inte. Jag fick uppleva det själv som barn , mamma som försökte få mig och förstå hur pappa egentligen är och vice versa .. orkade fan inte höra på detta, jag tvingades och välja sida egentligen och jag tycker inte man skall utsätta sitt barn för det .. En vacker dag kommer jag berätta sanningen för mitt barn, när tiden är rätt - Han förtjänar ändå sanningen. Men inte på bra många år .. Jag är så rädd att mitt barn kommer växa upp och tro att allt är hans fel att pappa hatar honom och ha sådana tankar . Jag är så rädd att S aldrig kommer växa upp och ta kontakt med sitt barn och att Wayne hamnar på "Spårlöst" och letar efter sin pappa .. fyfan vad jag har gråtit till det programmet nu på det senaste - det knäcker mig totalt .. Jag vet själv hur det är och växa upp utan en pappa - jag hade ändå min mormor - men vem kommer wayne ha? Visst min mamma kanske, mina få vänner som är kvar - men faktum består, han kommer inte ha sin pappa vid sin sida. Och veta att ens barn skall gå igenom samma smärta som man gick igenom själv. Jag själv har ju kontakt med min far nu, extremt mycket också samt mina syskon - och det gör mig lycklig nu , men under min uppväxt? Vart var han då? Det har läkt mig mycket när han valde och ta emot mig i hans hem när min mor slängde ut mig april 08 efter att vi inte hade pratat med varandra pga min läggning i 2 år .. Jag är skyldig han mkt .. men ändå inte . Nu kommer jag förlora han igen pga mitt barn det vet jag. Min far är en man utan fördomar som han kallar det men ändå har han sagt till mig - spec under mitt förhållande med J , tills han kom då på att hon är ej tjej - att raser ej skall blandas . Han har hänvisat till bibeln, fast han är ej troende egentligen , och påstår att svarta, araber osv skall ej blandas med arier - dvs vita. Väldigt rasistiskt va? Och tänk er min mamma är ej ens svensk - men ja mena hon är vit det dög la åt min far .. Så jag kan ej hjälpa och tro automatiskt att han kommer ej och acceptera mitt barn med tanke på att fadern till mitt barn är afrikan från Gambia .. Hmm .. Undra hur och när jag skall säga denna nyheten till min far, har ej träffat den familjen nu på en månad .. han har ej märkt att jag e gravid men nu är jag såpass stor att jag kan ej träffa de - är rädd vad han kommer säga, rädd o mista honom igen .. Men det lär jag ju göra. Hoppas dock han har växt till sig såpass mkt att han förstår att det är ett barn och inte ngn blandras unge som ej skall finnas till och att mamman till barnet är hans dotter .. Ber till gud för detta .. Only time will tell .. Jag tror det hade varit lättare för mig om S hade varit här, kanske ej som min partner precis men bara så pass nog att min pappa skulle förstå att jag är ej ensamstående .. Nu blir dt helt fel .. Sen hur skall jag förklara för min far om S? Skall jag berätta sanningen för honom? Gud varför känner jag att jag måste skydda S? Skydda Honom för folk, ljuga om det som har sagts och gjort? Han är ju trots allt babydaddy. Och berätta för min fader att en svart man som har gjort mig gravid vill döda mig och vårat barn hade nog bara förhöjt hans "o-rasism" och det vill jag ej - tro det eller ej jag har ändå hopp om S , och jag vet att detta hoppet är helt fucked up och saker och ting kommer ej bli bra men jag vill ändå hoppas, hoppas för mitt barns skull att han kommer komma tillbaka ngn dag - iaf för VÅRAT barn. Sjukt va? Jag har inte ens berättat den sanningen för min morfar .. Sa bara att han gick tillbaka till sitt x. Min morfar och min far delar samma uppfattning om svarta,raber osv osv - ville inte heller göra så att morfar skulle hata S. Jag tror fan jag ej mår bra. Det är ej likt mig och göra så, jag vänder alltid folk emot de jag hatar/ogillar.. men inte med S, inte längre, från början var det så men nu handlar det ej om mig längre, om mina känslor - det handlar om detta barnet och S är pappan (oavsett vad han har intalat sig själv) och till respekt utav barnet kan jag ej smutskasta hans far. Gud det är som när ngn blir misshandlad och säger "det är mitt fel, jag provocerade honom/henne till och slå mig" . Inte bra men .. man förstår på ngt sätt nu, och det e egentligen inte bra alls. Jag brukar skratta åt mig själv ibland för det känns som så fort jag tänker på S och att han skall typ kollapsa och dö (skulle ju hjälpa mig på ngt sätt egentligen) så sparkar barnet till , som om den vet vad jag tänker och låter mig ej tänka så om daddy . Ja man blir ju knäpp när man är så själv och är gravid. Fan hela situationen gör mig så ledsen, dessa månader som har gått gör mig så ledsen . Allt har blivit så annorlunda, så många fler mörka dagar. Men jag måste förstå att allt kommer vara värt det sen när min bebbe har kommit .. Men det tar ej bort faktum hur mkt detta har skadat mig som person .. fan vad saker och ting kan gå snett .. helt wow egentligen .. Saknar mitt liv .. men det är ingen ide och se tillbaka, jag kan trots allt ej se bakåt .. jag måste se framåt . Nu framöver är det bara Jag och Wayne , inga utav mina gamla änglar jag älskade och älskar men det som svider mest av allt - ingen Ne Yo .. Detta kommer inte bli en dans på rosor , nu börjar helvetet men det är upp till mig om jag vill att det ska bli ett paradis igen .. Tiden läker alla sår? Hmm ..


   
And it's all because of you ..

Fuck that shit .

2009-04-08 @ 22:51:19 Allmänt Kommentarer (1)
Orka med jävla människor som skall förstöra ens liv ,
Orka med den jävla bovärden, önskar han det värsta .. fyfan ett sånt jävla trauma för tapeter. Kuk i han.

Orka med människor som skall lägga sin näsa i blöt.
Orka med de jävlarna som skall ifrågesätta saker o ting i mitt liv samt mina beslut.
Död åt de som smutskastar min ofödda son.

Orka vara fattig. Jävla soc, vem vill leva såhär egentligen? På riktigt nu? Jävla skitsamhälle.
Orka med sega jävla oseriösa arbetsgivare. Hur svårt kan det vara?

Vet ni vad? Orka leka Allan Ballan ..

Klart som fan man inte mår riktigt bra, klart som fan att man gråter varje natt. Man vet vad som väntar en och man måste le..

Fuck that shit .

This is me .. Now .

2009-04-07 @ 00:19:46 Graviditeten Kommentarer (0)




   



Detta är gravida Sandy Candy :) (v27+6)

The song goes on and on .

2009-04-06 @ 17:28:47 Filosofi Kommentarer (0)
Wow märkte av idag när jag satt på UM med min kurator att blogginlägget sen igår har fått min hjärna och fungera igen. Jag satt verkligen och sjöng av mig idag hos henne. Jag menar den senaste tiden har det bara handlat om mig som gravid, mitt barn, flytningar, bristningar och alla väldigt uttjatade ämnen. Men idag första ggn, sen jag blev gravid och verkligen förstod det, insåg jag att jag är en egen människa - en individ. Min graviditet gör mig inte till den jag är och att jag skall bli mamma är inte det enda jag kommer och vara. Nu kanske det låter helt fel, jag har alltid varit hemsk på och förklara hur jag känner och tänker . Men så länge jag förstår mig själv så slipper jag förklara för andra . Jag tror att saker och ting kan bli bättre, jag måste försöka - verkligen helhjärtat, för min egna skull men även för mitt barn. Jag måste sluta umgås med folk som nedvärderar mig, som sviker mig och som har en dålig syn på livet. Jag behöver helt enkelt någon som är inte som mig. Jag måste ändras , inte för och bli ngn annan utan för och bli en bättre version utav mig själv - en slags uppgradering. Det e så mycket som måste redas ut i mitt huvud så många beslut som måste fattas .. Jag måste börja nu, inga ursäkter längre. Jag hade en livsfilosofi en gång, ett motto, brukade säga "Le mot livet , så ler livet mot dig". Jag hade fan glömt av den meningen - hur kommer det sig? Har jag verkligen begravt mig med mitt mörker och bara vant mig med och leva med neddragna persiener? Jag tror det. Jag tror jag är rädd och förlora, tror jag är en jävlig dålig förlorare. Kan inte hantera när saker och ting skiter sig. Bättre och tänka negativt och vara beredd på att skiten skall bli värre - för det blir den. Men tänk om jag lyssnade på min kurator och accepterade att det finns faktiskt gott i denna värld också? Även om man inte har helt och hållet upplevt det själv? Eller så har man kanske gjort det men det negativa har övervägt? En sak som muntrade upp mig idag var när hon sade till mig att jag har ändrats mycket sen jag började hos henne, lyssna på detta - till ngt positivt. Har gått hos henne i cirka 2 år, kanske längre nu - har ingen tidsuppfattning längre .. Det fick mig och le, trodde inte det. Har accepterat att folk påpekar mina brister så mycket att jag har antagit bara att det inte finns ngt positivt med mig som person - men höhö dööhh det gör det. Ta mig fan att det gör. Jag mår inte bra utav att må dåligt och jag har mig själv och skylla - inte för att det e mitt fel helt och hållet utan att jag tar all jävla skit från människor i min omgivning och accepterar att deras ord är hundra procent sanna. Jag borde skämmas. Nej jag vill ej att Wayne, min bebbe, skall växa upp med denna negativa synen jag har. Absolut inte. Han skall ha de bästa förutsättningarna i sitt liv. Jag vet inget annat än och tänka som "Sandy" han skall ej behöva vara min lilla version utav mig. Jag vet påriktigt inget annat än och inte vara lycklig. Jag är van och vara sådan här, det e svårt och ändra om sig och bli ngn helt annan, det tar ej en dag eller "rom byggdes ej över en natt". Men jag har lärt mig själv och vara sådan här, jag har upplevt saker och ting som har lett mig till denna väg som jag färdas på nu .. Men känner att det e dax och byta fil nu, åka vidare på nästa avfart - det finns ett liv som väntar där på mig, en framtid. Jag har också de bästa förutsättningarna, jag måste bara förstå det och vilja se saker och ting positivt. Nu kanske man inte planerar och bli en sådan knäpp människa som blir påkörd av en bil och tror att ngt positivt kommer komma ur det när man e förlamad från tårna till naveln - men en gnutta av det iaf .. det kanske skadar, men det stärker på ett annorlunda sätt. Så nu är man också szico , men skall verkligen försöka hålla mig på denna delen av min berg och dal bana .. ska verkligen, verkligen försöka ..


Mad world - the story of my life .

2009-04-05 @ 22:55:36 Filosofi Kommentarer (3)
Nu har man sjunkit så lågt i sitt liv att man skaffar blogg t.o.m trodde fan aldrig att jag skulle vara den som bloggar, men men man jobbar ju inte nu och sitter på sitt arsle och får jävla socbidrag - lika bra och göra något nyttigt med tiden.
Nu är det inte heller lång tid kvar tills min älskling kommer - 79 dgr för och vara exakt. Hoppas han håller tiden och ej kommer tidigare, illa jävligt illa isåfall.
Så vad skall man skriva om på en blogg? Planerar ej och bli nästa blondinbella, knappast någon som folk skall känna igen utan gör detta för min egna skull. Tror det är bra terapi för en själv. Man skriver ner sina tankar, bearbetar de och delar med sig av de - blir ju som ett AA möte fast via nätet hehe. Tror det är hälsosamt, tror det är bra för min del - måste hitta mig själv igen .
De senaste månaderna har varit turbulenta, mer än vanligt om man skall vara ärlig . Livet har alltid varit mer eller mindre berg och dal bana för min del , men detta tar nog priset garanterat. Ena dagen hade man en fästmö som man skulle skaffa barn med och gifta sig med och man mådde som en kung, man hade ett jobb o tjänade en 15 000 kr efter skatt, då var det ej ens heltid. Vad hände? Jag brukar skylla på lågkonjukturen, vädret, ödet - men har egentligen ingen och skylla på eller någon. Livet vände, i samband med lågkonjukturen - tror ärligt det var där det började gå snett . Tror jag tog saker och ting för givet också . Förhållandet gick i kras, denna gången berodde det dock inte helt på mig - samtidigt som F brukade säga "det beror på lågkonjukturen", brukade alltid skratta åt den kommentaren tills jag upplevde det, fyfan vad sant fyfan. Vänskaps band började knaka för att sedan brytas, men jag var stark . Jag hade hittat något som fick mig och le igen, efter och ha mått så dåligt . Han kom . Då förvånas alla i samma grad som jag , yes jag sa Han . Men det handlade ej ens om att det var en Han, det var rätt tidpunkt med rätt människa , men som vanligt enbart för studen . Allt som är fint , allt som är värt och upplevas lyckas på något sätt förstöras i min närvaro - hur kommer det sig? Men det var värt den tiden . Jag var dock ej redo , det var för mycket på en gång .. ytterligare vänskapsband började knaka för att i sin tur nu snart brytas . Jag är stark , eller jag var stark ? Jag började hitta tron igen, började leta efter mitt nya mål i livet . Jag hade allt planerat, började på diet , började träna, söka andra jobb, ställa in min pessimistiska syn på en positiv syn - gjorde verkligen allt , allt för och övertala mig själv att jag var kapabel till och leva ett liv utan drama , en normalt lång tråkigt liv - men icke . Efter det gick det snabbt neråt . Alkohol med S, cigg efter cigg med rökarvännerna .. tror jag var uppe i 30 stycken om dagen igen . Har ej rökt så mycket sen S 07.  Mår bra när jag slipper känna smärta, mår jävligt bra . var dock tvungen och vakna upp ur den dvalan en kväll med F, hamnade fantastiskt nog på sjukhus - minns inte ett skit , inte ett jävla skit . Tänkte "aja, det kan ej bli värre än detta iaf" - men det blev det , kanske inte på ett så dåligt sätt . Men inget blev sig likt . Tre dagar efter det gick man till ungdomsmottagingen , där hände det mest omöjliga - det otänkbara . Man var gravid . Jag har lyckats med många grejer innan , chockat mig själv och andra - men tror detta tar garanterat priset . Världen stod stilla . Här stod jag , ensam, med en baby i min mage - denna dagen har jag drömt om sen många många år tillbaka . Sen tiden med F.  För några månader sen hade man allt , och man hade planer på barn . Nu stod man gravid och det var det man ville så länge och så gärna .. men verkligheten slog till - detta är inte alls som du har tänkt dig . Jag var gravid, singel (fast ändå inte), skadad psykiskt och praktiskt taget arbetslös . Jag höll på och fixa mitt liv, jag höll på och bli smal - jag höll på och läka mina ärr i mitt hjärta, min själv och min hjärna . Hur skulle jag regaera på detta? Jag grät . Sen skratta jag, detta upprepade jag i samband med panikslagna samt nervösa okontrollerade ord som kom ur min mun till bm. Jag visste ej vad jag skulle göra. Jag tror jag rökte minst 45 cigaretter den dagen, och själva dagen i sig (iaf direkt efter beskedet) är ganska suddigt , eller rättare sagt panikstadie som har gjort att jag ej minns ngt . Fantastiskt att man kan reagera så. Var med min själsfrände och min vän samt fiende sedan många år tillbaka, jag minns ej ens vad jag sa till de - jag grät . Visste inte ens om det var glädjetårar eller sorgetårar ? Jag valde och berätta för fadern , inte så att det fanns någon annan man i bilden det har det verkligen ej funnits på många år , men som sagt såg aldrig honom som ett kön - utan som en människa. Han tog det bra, jävligt bra, tror han tog det bättre än mig . Livet rullade på de närmaste dagarna , jag hade faktiskt chansen till och ha det jag alltid strävat efter - en familj. Fyfan jag var så nära , allt jag någonsin ville ha - eller ? Känndes så iaf . Vad som gick snett vet jag inte riktigt , säkert hans fel men mitt också - det vet jag garanterat . Det var för mycket på en gång , även för mig . Så där stod jag , återigen ensam , men nu denna gången ensam med ett barn i magen - vad skulle jag göra nu? Tiden efter detta blev inte lättare utan svårare . Inte minst sagt med mannen som fick mig och le en ggn i tiden fick mig nu och gråta och känna rädsla - hur fan kunde det gå så fel? Det har skitit sig många ggr innan i mitt liv - men detta tar nog priset . Garanterat . Men det var inte bara det som sket sig . Jag blev mer fucked up än någonsin, det är jag även än idag - ingen ide och ljuga . Mina vänner lämnade mig, en efter en - som om det var ngn epidemi på g som inte hade nått nyhetsstationerna än . Vissa gjorde ont andra inte lika mycket . Men F gick , alla dessa år och hon går nu när jag behöver henne som mest? Men vem klandrar henne , vi är bara människor och inte gudar. Ingen är perfekt och jag vet verkligen att jag är ej det . Många fler föll därefter och nu håller min andra halva och försvinna . Något jag hade sattsat hela mitt liv , även min mormor på, att det skulle aldrig hända . Hur kunde hon? Av alla människor . Jag gav ej upp, det har jag tyvärr gjort nu (något jag inte heller hade förutspått heller). Hur kan man förlåta saker som har skett som skulle aldrig ske? Hur kan man förlåta när så många löften har brutits? När man har förväntat sig hela världen och man fick knappt en stad tillbaka? Kan man verkligen förlåta varandra? Vad gör man när man märker att man är ej så lika varandra som man trodde? Vad gör man när båda är för stolta? Finns nog inget och göra mer, för mycket har skett - för stor skada. Det krossar mitt hjärta - om och om och om igen . Vägen har dock inte varit helt ensam, man har haft ngra - en som har alltid varit där. Kära S. Men man kan ej lita på ngn längre, det betyder inte att hon kmr stanna kvar - speciellt inte efter det omöjliga som hände med L. Absolut inte . Måste bli kallare , vad har jag för val? Önskar att jag kunde byta stad , önskade det då och önskar det nu. Familjen skadades där emellan också - vissa reagerade bättre än andra . Dvs min morfar tog det bra medans min mormor har vänt sin rygg många ggr under denna tid som jag har gått igenom. Konstigt . Konstigt hur de sakerna och de människorna vi förväntar oss ej skall knivhugga oss i ryggen gör det. Väldigt intressant . En del av livets gång antar jag .. Tror jag har förlorar min tro , jag vet inte längre . Har gud övergett mig? Efter allt jag har gjort , varför just nu? Eller är detta ett test? Jag vet inte längre . Vem är jag? Inte är jag lagerarbetare längre , gör det mig till socbidragare? Tydligen är man inte homo längre pga denna man (eller skall man säga kille?) gör detta mig till bi då? Känns inte så . Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill längre - allt har ändrats , allt . Denna tid som har gått och det som har inträffat - inget kommer bli sig likt efter detta . Men saken består . Nu när livet klarnar upp, innan den kommer bli dyster och svart igen pga Honom (ej min son), så är jag ändå lycklig . Jag skall bli mamma . Jag är kanske inte den jag var innan, men jag är fortfarande jag . Men jag har förvändrats, min livs syn - mitt sätt och vara . Jag förbereder mig som min livmoder förbereder sig, förbereder jag mig på och bli mamma och bli en ny annorlunda bättre människa, det gör jag för mitt barn - ingen annan och absolut ej för och tillsfredställa samhället eller min omgivning. Jag är lycklig, jag har inte chansen och känna av denna lycka som jag vill känna av - Han har förstört det för mig, mina så kallade vänner har gjort det , samhället har gjort det . Jag är inte mindre värd för att jag är ung, skadad och ensamstående och skall bli mamma . Jag har kärlek till mitt barn , men jag är inte moder theresa för det . Jag är en människa, tyvärr men så är det . Många må tro att jag har valt och leva såhär , valt en hård väg, en jävligt annorlunda väg - de har fel . Detta är mitt öde , att aldrig uppleva lugnet att aldrig kunna le mer än fem min åt ggn - tycka synd om mig själv? Ne det skulle jag ej kalla det för, kallar det för och vara realistisk och förstå vad ens öde är. Och det vet jag inte hundra , men är ganska säker på det jag misstänker. Jag är inte perfekt, jag vet jag har sårat många, förstört många, krossat människors hjärta och helt enkelt varit en riktig slyna mot ngra - i många fall ångrar jag detta . Ångrar att vissa fina människor har tagit stryk av min osäkerhet - speciellt J och F. Förlåt - jag vet att det ej betyder något nu . Skall man kanske säga förlåt L? Jag har nog förstört ditt liv också . Jag saknar mitt liv med J, den fina kärleken. Jag saknar skrattet med L. Saknar och kramas och gråta med F. Saknar Er, en del av mitt hjärta slutade slå när ni gick . Men som sagt vissa saker går ej och förlåta .. Tror på att allt kommer bli stabilt ngn dag , men knappast på ett tag . Jag har 79 dagar kvar idag tills min son Wayne (om nu läkarna i Polen har rätt), massa besök till försäkringskassan samt skatteverket och återbetalningen utav pengarna till de. Mitt psyke lär kollapsa en eller två ggr , men jag låter mig själv ej ligga kvar denna ggn. Jag har någon jag måste leva för någon jag måste visa en positiv syn utav livet - min son . Nu när jag sitter och skriver detta känner jag konstant sparkar mot min mage, det är min baby , han ger mig styrka han sätter ett leende på mina läppar - jag är inte helt ensam . I drygt 12 år kommer denna krabaten och älska mig - sedan blir han rebell och skall hata mamma haha. Jag ber till gud varje dag att min son inte kommer ha samma öde som jag, att han kommer ha de bästa förutsättningarna i sitt liv. Jag ber för att mitt barn skall vara friskt för att det skall bli bra - för en ggn skull . Jag skulle offra mitt liv för detta , för min son . Tycker det e fantasktiskt hur man kan känna så mycket för någon man aldrig mött . Någon som finns och rör sig i ens mage , fantasktiskt . Man har ju haft sex och samlevnads lektioner där de säger hur det går till när man e gravid - men och uppleva det? WOW. Sen har ju en graviditet sina dystra stunder , både psykiskt och fysiskt . Jag har tyvärr mycket av båda.  Men jag kommer fixa detta . Jag ber om ett stillsamt liv efter förlossningen, att Han har utvecklats i sitt huvud och förstår att detta handlar om ett barn och inte om mig eller honom. Jag ber för detta.
Sedan tycker jag att det är fantastiskt hur människor tror att man är desperat och patetisk för att man är ensamstående gravid kvinna , dvs SINGEL. Fantastiskt hur människor ignorerar känslor, fakta och går på säkra raka kort - står det hora till uthyrning på min panna? Eller jag tar betalt per kvart? Nu har man korsat gränsen mellan och vara homo till och vara bi, då kommer vargarna fram . Då är man ett objekt för hetrovärlden och en skam för homovärlden - jag tillhör inte någon jävla kategori - ångrar att jag trodde det. Jag vill vad de flesta seriösa människor vill. Jag vill ha någon i mitt liv som älskar mig för den jag är som visar mig respekt och som delar samma syn på saker och ting som jag, någon och bilda familj med. Jag har tappat tron på kärleken, även mellan vänner. Jag vill inte vara sådan här . Men vissa människor gör det inte lätt för mig .
Så ni som vill höra mitt eviga tjöt om min syn på livet, läsa mina tankar - välkommna ombord på denna resa jag skall göra .



Baby Mama . V 21

Design av Tasnim