Update?

2009-09-30 @ 07:50:42 Allmänt Kommentarer (1)
What's new?


- Atkins imorgon :) Nu är det nya tag som gäller!
- Familjerätten imorgon, dna prov - mindre mysigt
- Ska byta vagn till den gamla idag, stackarn Wayne var iskall igår efter akta graco vagnen :(
- Vill ha Quinny Zapp sulkyn! VILL HA!! Bara 2100 kr :) helt OK precis för och ej vara begagnad, men ska checka in blocket ändå
- Lyckades köpa en bumbo på kommersen med M för 150 kr - Yes I'm proud haha


Annars händer inte mkt min lille pojk lyser upp min vardag med sitt jollrande

Fool me once shame on you, fool me twice - Shame on me.

2009-09-24 @ 22:18:58 Filosofi Kommentarer (2)
Fyfan trodde verkligen på att allt skulle bli så jävla mkt bättre när S kom tillbaka ngnstans i bakhuvudet hoppades jag i första hand att vi skulle alla tre bli en fucking happy familj sen efter dt hade man förhoppningar att man skulle funka fast man inte är ett par och att en allan ballan charad kmr funka i längden och att vi ej kmr bråka för han kmr jobba på och gottgöra dt han har gjort. Yes där hade man fel. Han anser att han ej har gjort mig ngnting helt plötsligt, ville ej gå till familjerätten på avtalad tid och blir arg för att jag påpekar det, klagar på att han har inga pengar men blir förbannad när jag ger han råd, säger jag ifrån på en sak så är han uppkäftig. Spelar ingen roll vad jag gör eller säger går det ej som han vill så går dt inte alls. Jag skall inte lägga mig i hans liv som han säger. Allt med att jag berättade om känslorna utnyttjade han och gjorde det till ngt jälva spel där han förklarade hur hans framtida fru skall vara och pratade om dt varje ggn. Fint och leka med känslorna så. Visst skrattade man med, men vad skall man göra gråta? Ironiskt hur mkt han ville vara pappa och lovade guld och berg men helt plötsligt så var dt ej lika kul längre, han har slutat och höra av sig varje dag och börjar träffa sin son en ggn i veckan max en halvtimma, fint va? Fyfan skäms att jag trodde annat.

En sak som han sa som jag aldrig kmr och förlåta honom för var när jag klagade på honom att han aldrig kmr och är med sin son och förklarade för honom hur jobbigt dt egentligen är och ha barn spec själv så svarade han till sitt försvar eller ngt :
"Släpp det nu, klagandet på ditt liv nu och hut Wayne är. Det var ditt egna val, det var ingen annan som gjorde detta valet åt dig. Du kunde ha valt annorlunda och då hade ditt liv sett annorlundare ut än nu.Du kunde ha valt en annan väg ."
Han kunde lika gärna ha slängt Wayne genom balkongen fyfan, hur kan man ens prata om abort när man HÅLLER SIN SON I FAMNEN?! Fyfan allt släppte för honom där, jag kännde bara hat. FUCK YOU. Du säger inte ngt sådant om MIN son, hade du älskat din son hade du ej sagt så. Skäms på dig och skäms på mig att jag trodde du hade förändrats ..

Nu har han krävt ett dna prov för han tvivlar på om dt e hans son. Vilken jävla förolämpling mot mig och spec mot din son. Vem fan är du egentligen??

Fuck this shit

Hemmakväll med M

2009-09-23 @ 20:52:00 Bilder Kommentarer (1)


 
 
 


Sandy - September 09

2009-09-23 @ 20:35:42 Ms Charlie Kommentarer (1)



 
 


3 månader , tiden går fort!

2009-09-23 @ 20:20:58 Waynes utveckling Kommentarer (1)
Nu är min älskade Wayne 3 månader, han är så stor nu! 8300 gram och 63 cm.

Nu kan han/gör:

- Suger på tumman
- Äter på fingrarna
- Börjar greppa lite
- Smakar på saker han greppar tag i
- Vänder sig en aning när han ligger på skötbordet
- Är i vagnen och somnar i den!
- Sover i spjälsängen
- Börjar skratta med rösten
- Pratar när man pratar med honom
- Sjunger med när jag sjunger för honom
- Reagerar på när man skämtar med honom elr säger "byta blöja"
- Sträcker ut tungan och "vill leka"

Är så stolt över honom och känner mig hedrad och kunna vara med honom varje dag o se han utvecklas .



Party party

2009-09-23 @ 20:12:28 Party party Kommentarer (0)

Förfest med L





Så mötte man ngra bekanta på Valand




Tjajorna på Valand



Så här konstigt folk var dt ute haha



Moi :)



Precis innan hemgång




Super mysig kväll


Wohooo

2009-09-18 @ 11:12:17 Allmänt Kommentarer (2)

Utgång imorgon :)


Busfrö

2009-09-18 @ 11:06:19 Baby W 0-3 mån Kommentarer (3)
Nej jag har inte så mkt mer och göra på dgrna än och ta foton haha .


 
 

 
 

 
 







I love you

2009-09-13 @ 21:47:48 Waynes dop Kommentarer (1)



 It's you and me baby


Nu har morfar åkt

2009-09-13 @ 21:46:30 Bilder Kommentarer (0)


 Blandade känslor - men mkt tårar .
Kocham cie oavsett


Foton från mobilen

2009-09-13 @ 21:44:44 Baby W 0-3 mån Kommentarer (1)

Gamla och nya bilder på lillen .









 
 














oh yes

2009-09-12 @ 18:32:00 Youtube Kommentarer (0)



" I can't tell you what you feeling inside. I can't sell you what you don't want to buy "


Nya tider, nya tag .

2009-09-12 @ 18:19:18 Youtube Kommentarer (0)

Yes första oktober börjar man med atkins, som och möta en kär vän igen haha. Jag ska se ut som jag gjorde 2007 - detta är inte jag. Jag ska nog börja med sobril igen, inga planer och gå på de för evigt men med tanke på allt som kmr hända nu framöver så tror jag att jag behöver vara en aning lugn om man säger så. Jag misstänker att Han ej hör av sig lika flitigt längre för att familjerätten har ringt honom och han har ju ej sagt dt t mig, jag bad de o ringa mig för han ville ju gå tillsammans, så tror han har fått en tankeställare. Hade varit trist om vi hade hamnat i rätten, men jag ger mig ej jag stenvägrar och gå igenom mitt liv i repris hade man varit i en annan sits med varandra hade man kanske tänkt efter men men .. Blir bara förolämpad att han tror att jag kmr neka honom och träffa hans son ifa vi skulle bråka? Hallo umgängesrätten? Jag menar han har mordhotat oss och varit borta i 8 månader och förstört mig - ändå lät jag han träffa Wayne, vrf skulle jag fan neka nu lr sen? Jag ska försöka ta en dag i taget och försöka läka mig sj och fokusera mig på och få igång mina rutiner igen med Wayne. Jag har ändå mått helt OK, umgås mer med folk och försöker sluta isolera mig från mänskligheten och inte sjunka in djupare i min sociala fobi. Nästa helg blir dt utgång med L hoppas man :), redan övertalat mamma och sitta barnvakt, nu ska man se till att L får vakt för sin snygging ;) . Annars åker morfar inatt, blandade känslor. Vi har bråkat mkt men han har hjälpt mig mkt ändå och nu när han åker kmr man bli officiellt ensam, tror jag ska bryta snart den sista kontakten med soc för delen också - vet ej om jag orkar med de. Sen kan man ju ej tydligen räkna med S o vara där, shame on me for thinking otherwise ..


Music is my orgasm

 


 


The old times, the memories will never fade away .

2009-09-11 @ 23:54:28 Allmänt Kommentarer (1)
Jag hoppas att du vet att jag kmr alltid vara evigt tacksam för att du ställde upp under min graviditet spec med tanke på att ingen annan brydde sig - JA känn dig träffad. Synd att det har blivit som det har blivit, men shit happens tyvärr. En vacker dag kommer våra vägar och mötas igen som de alltid har gjort och det vet vi båda. Vill verkligen önska dig lycka till - that's all ..

This is all wrong .

2009-09-11 @ 23:50:53 Filosofi Kommentarer (0)

Det var så mkt lättare när du inte var här .. Detta gör för ont ..


Jävla samhälle

2009-09-11 @ 23:49:16 Filosofi Kommentarer (0)

Jävla sociala myndigheter, vet ej hur jag resonerade när jag tänkte att soc skall finnas som hjälp som stöd - spec när jag alltid vetat bättre. Tänk att man skall bli straffad, spec när man har betalat skatt och varit laglydig, bara för att man är ensamstående och ung! Nu är jag tydligen inte en såpass bra mamma de vill att jag skall vara - och lyssna på anledningarna :

- Jag låter Wayne glo på tv (Då anser de att jag placerar ungen i en position där det e meningen att jag vill att han skall glö på tv vilket är inte alls sant. Vi bor fan i en etta o tvn e det mest centala i lägenheten så jag menar halo??)
- Jag pratar inte med Wayne under hela stunden då jag matar honom och att dt e fel av mig och prata i telefon under den tiden (då anser de att oavsett om Wayne vill elr inte skall jag prata med honom oavsett om han sover ellr tittar på ngt annat medan han matas. Sen skall jag ej prata i telefon oavsett om dt e DE som ringer, trots att de MÅSTE prata med mig, min familj eller vänner eller om jag måste ringa ärenden - jag skall ej och får ej ringa egentligen för då är jag en dålig mamma)
- Jag uppmärksammar ej mitt barn och har en tendens och "glida ifrån han" (Det de syftar på är att när DE ÄR DÄR vilket de är för Waynes skull för och avlasta mig och leka med Wayne så pratar man ju med de för och liksom vara artig då pratar jag med de och inte wayne och om vardagen/mitt liv och inte med honom med de då resonerar de att jag glömmer bort honom?? Jag menar de är ju där för o ta han en liten stund, dt e deras jobb, så jag hinner o bli mänsklig sen är det klart att man vill skapa en konversation med ngn som ändå e där för att det ej skall vara evig tystnad mellan de och mig - detta gör mig till en nonchalant mamma. Utifrån det blir de misstänksamma hur jag är med honom när jag är själv om jag ens pratar med honom. De anser asså att jag lägger antagligen ifrån mig barnet och går och leker som jag ej har barn - för dt e ju logik menar jag!)
- De anser att när jag är arg/ledsen/stressad att det påverkar mitt barn, spec om jag blir aggressiv. (Då menar jag vem fan gör mig arg? Inte är det jag själv som gör mig arg eller ledsen. Det är i första hand de och i andra hand en viss person *host*. Men tydligen så är det vädret eller ngt. Har inget alls med det och göra att de kmr hem till mig och vill ej hjälpa mig med wayne trots att dt e deras arbetsuppgift och de väljer istället sitta och övervaka mig, fast de gör de ju inte säger de! Hur kan man inte bli arg?? Hur kan man inte bli ledsen när man är ensamstånde och man vet att man kunde ha haft ett lättare liv? Hur kan man inte vara deppig efter allt man har gått igenom nu på det senaste?? Men tydligen så skall man le och leka glad oavsett vad man har gått igenom eller går igenom - väldigt realistiskt .


Jag vet ej hur folk tänker egentligen men jag anser att deras "krav" på och bli en "perfekt" mamma är helt orealistiska när jag är ensamstående. De vill att jag skall sluta leva helt och be wayne och glo o prata med mig hela tiden.Blir så förbannad på detta jävla systemet vi har i Sverige att man skall bli utnyttjad och överkörd för att man medger att man behöver hjälp! Var ej lika dumma som jag - be ej soc om hjälp!! Fyfan .


Sandy / augusti 09

2009-09-09 @ 14:45:54 Ms Charlie Kommentarer (3)


Så här ser man ut nu .Sexy mama? Haha *humor*


Mor&son

2009-09-09 @ 14:41:36 Baby W 0-3 mån Kommentarer (1)



Mitt monster, mamma njuter varje sekund, varje minut, timma och varje dag som går förbi som du är i mitt liv. Du är det vackraste mamma vet och jag älskar dig med hela mitt hjärta, ingen kommer någonsin och kunna ta din plats i mitt hjärta .


Mammas busunge

2009-09-09 @ 14:35:01 Baby W 0-3 mån Kommentarer (1)

Wayne har blivit så stor och det är så fantastiskt och se hur han utvecklas mer och mer för varje dag som går , han börjar prata nu mer och han sitter i vagnen om jag höjer upp den och det har även hänt att han har somnat i den ngra ggr, han har sovit 3 nätter i sin spjälsäng (ska man tacka hans far?) och babysittern har han klarat av som max nästan en timma! Känner att det finns hopp. Har lyckats och städa sj lägenheten ngra ggr och lagat två måltider själv! Plus börjar han hålla nappen allt mer själv .

Mamma älskar sin babyboy .

































Är inte han det sötaste ever haha?


You get to that point when you realize - what the f*ck am I doing?

2009-09-09 @ 12:05:40 Filosofi Kommentarer (1)
Ne det mest otänkbara (i min värld) som kunde hända - hände. Han ringde.
Fyfan jag var på kafe med min kontaktperson och så känner jag hur min telefon vibrerade och ser att det e ngn som ringer där telefon nr slutar på 73, skrattar tyst för mig själv och tänker haha S nr slutar på 73, det e kankske han. Svarar och ta mig fan att det e han. Allt bara faller samman. Jag hade byggt upp en plan på vad jag skulle säga vad jag skulle göra reagera - hade dock ej räknat med att han skulle ringa. Jag blev helt paff. Jag kunde inte fullfölja denna planen jag har haft, jag skulle vara kall jag skulle be han dra åt helvete. Han skulle ej kunna rubba mig. Yes man snackar ju så mkt men när man väl står där så finns det ej så mkt mer och göra. Han bad om ursäkt och försökte förklara vrf han gjorde som han gjorde och började fråga om sin son. Jag grät, han hörde ej det för tårarna bara rann ner för mina kinder utan att jag ens fattade det. Han ville ses - här hade jag planerat också annorlunda - men jag bara ja men visst. Så vi sågs, efter att jag fick panikångest och att magen vände sig in och ut då, och dt var så konstigt och se han, kännde ej igen han - han har smalnat av och jag har ju gått andra hållet om man säger så. Han ville krama mig och jag ville vara kall så det blev helt konstigt och slutade med att jag klappade honom på axeln. Han tog sin son och jag trodde jag skulle dö. Hade ej räknat med detta. Såklart var man ju ej själv med honom med tanke på att han målade en ganska psykopatisk bild av sig själv. Sen innan jag visste ordet av dt pratade vi som dessa 8 månaderna ej har funnits över huvudtaget. Jag försökte kontrollera min mundiarré men samtidigt ville jag att han skulle veta vilket helvete jag har gått igenom, spec med graviditeten. Han kramade då om mig, det var man ej beredd på och jag skämdes att jag lät han krama mig. Efter alla dessa månader då jag lovade mig själv att jag skulle vara stark allt föll när han kom. Det var så mysigt, jag hade saknat honom. Men sånt kan man ej tänka, spec inte efter allt som här hänt under dess 8 månader - han ville faktiskt döda er Sandy - försöker påminna mig själv det . Men i den stunden så spelade ingenting roll, han kramade om mig, han var tillbaka och han var där för och se sin son, vår son - men jag skäms. Kraftigt. Jag hade ej räknat med och reagera såhär. Dagrna efter det blev allt underligare. Han ringde varje dag och kom förbi jag mena vi gick t.o.m till bvc tillsammans. Jag mådde bajs, wayne började reagera på det och blev helt koko pga det. Jag fick panik och försökte förklara för honom jag inte sj förstår. Gick la ej så bra .Fan trodde jag skulle drunka i mina egna tårar. Kom till en punkt att jag förstod att allt jag trodde jag hade lagt bakom mig alla minnen alla känslor alla förhoppningar - allt fanns kvar. Snacka om att man blev arg. Blev arg mest på mig själv att jag är sådan människa som tillåter mig själv och känna ngt och ej vara stark nog och kunna säga ifrån - jag e inte sån - jag trodde iaf inte jag var sådan? Efter många tim av förklarande av ngt jag ej fattade riktigt själv - så ledde dt ingenstans varken för mig för han eller ngt annat. Men jag trodde han förstod vad jag menade, men antagligen inte, kan la ej kräva att han skall förstå mig när jag ej förstår honom? Det jag e glad för är att han har kommit för sin son - men jag är också en person? Inte bara mamma till Wayne, jag har tydligen inte begravt dt vi har haft och jag har tydligen ngt cpigt hopp om att få en familj - men är dt verkligen så fel av mig? Jag vet själv inte. Jag vill inte leva detta livet. Fan man har inte tänkt sig och leva såhär när man var barn. Att man skall växa upp för och ha barn med en som man är ej tsammans med. Jag kräver ej att han ska komma tillbaka till mig, till oss, är inte säker på att det ens e det jag vill - jag kanske är cought up in the moment? Jag vet ej själv har så svårt med detta och känna efter. Vad jag vet är att jag iaf ej kan skylla bort detta på hormoner. Min bröstmjölk har upphört helt, det e la egentligen bra det - men nu förstår jag vad folk menar med att det e mysigt och amma, man får ju ngn slags kontakt med barnet. Ne men han kom iaf över en natt och sov över - efter att jag berättade allt på svart och vitt för att jag kände att jag ej orkade bära på det längre orkade ej leka charader. Jag menar som människa så kmr man ej över natten dagen efter att ngn har berättat att man vill ha ett liv ihop med ngn, jag vet ej hur andra människor ser det men jag såg det som ett hopp? Det visde sig i efterhand vara fel. Natten däremot var mysig han fick wayne och somna i spjälsängen, helt fantastiskt (helt fantastiskt med brios bedrocker - rekommenderas!) - sen när man vaknade på morgonen la man wayne mellan oss för han började gny så kom denna sentimentala delen, man såg verkkligen hur lika de är - de sov exakt likadant . Vi alla tre var i samma säng och för en stund hade jag allt jag ville ha - en familj . Sen kickade ju verkligheten såklart in då. Jag är verkligen en drömmare och älskar o vara i det förflutna - vara där jag e lycklig. Nu kanske dt verkar som ngt här hänt mellan mig och s men dt har det verkligen inte gjort. Han bad om ursäkt ännu en ggn under natten och kramde om mig, tror jag dog ett tag, jag uppskattade att han sa det - han ba "jag vet att du kanske aldrig kmr förlåta mig men jag ber verkligen om ursäkt borde aldrig ha lämnat er, jag tycker du är stark som har gått igenom detta själv med graviditeten och allt och fött fram våran son" - jobbig moment. Allt började stabilisera sig. Han kom för sin son, familjerättsproceduren sattes igång, han köpte grejer till Wayne, vi talade med varandra utan och bråka och han visste om vad jag tyckte (sen så lekte han ju allan ballan men men o dt gör han fortfarande) och sen så kom detta jävla problemet igen. Hon är kvar i hans liv. Hon . Han anser att hon ej har gjort mig ngnting och han anser också att dt e ok att han skall höra av sig till mig när hon fortfarande är kvar. Jag skiter fullständigt i om han vill vara med henne elr inte men jag anser inte att han skall komma hit och spec inte när han vet vad jag tycker och tänker för och sedan berätta att hon e kvar. Varför höra av sig nu då? Då kunde han ha hört av sig tidigare . Han påstår det e slut nu och han har fått eget nu , men jag menar det skall ej spela mig ngn roll egentligen för vi är inget par men den människans namn skall ej nämnas runt mig spec inte när jag vet att dt hade varit annorlunda med mig och S om hon ej funnits med i bilden, oavsett vad han säger. Jag ballade ur totalt på han och sa ÄNNU en ggn att det är ej ok och att jag vill ej veta om hans jälva brudar och att han ska ha överseende spec med tanke på allt jag har sagt, men ah det e ju som o tala med en vägg. Han vill ha allt svart på vitt hela tiden - "ego-matning?" Jag sa att dt e inte OK att han ringer hela tiden och kommer över natten och allt sådant olämpligt men nej då kmr han över natten igen . Han vet Wayne sover och han e ju ej mkt t hjälp när han e helt däckad - men han kmr fast jag har sagt hur mkt det förvirrar mig - e han förvirrad sj ? Allt var så mkt lättare när han ej hörde av sig, man kunde resonera på ngt helt annat sätt än nu. Fatta mig rätt anser dt e skit mysigt när han är här och underbart att han e här för Wayne men dt blir jobbigt för mig och samtidigt vill jag att vi ska ha en bra kontakt för Waynes skull och inte så som min mor och far har det. Men jag kan ej bli hans bff från och ha en kärleksrelation (elr vad fan man skall säga). Jag måste ha tålamod och förståelse, allt kan ej gå på en dag heller men ffs det har gått 8 månader? Jag dödar mig själv, hej självdestruktiv. Skall börja med sobril igen och börja banta nu 1 oktober, orkar ej tycka synd om mig själv längre - jag måste må bra. Jag vill ej krascha pga han, måste lägga mitt fokus på Wayne och mig själv för i slutändan e det bara jag och han. Vi har överlevt utan honom i så många månader, JAG har överlevt så många månader utan honom. Men trots allt så e det så mysigt och höra hans röst, se honom när han håller wayne höra han skratta och känna att allt e som förr - när jag vet att verkligheten är annorluda .. Att jag skäms för mina känslor är en underdrift. Jag anser mig själv vara en hycklare med dubbelmoral just nu. Jag fattar ej hur jag kan göra såhär mot mig själv. Jag fattar inte att jag trodde på att han kanske kom tillbaka för min skull också? Jag är bara mänsklig tyvärr .. Jävla svaghet ..

Vad kommer hända nu ? (Tyvärr börjar han snacka om delad vårdnad också MITT i ALLT, kriget börjar snart antar jag? Fan orkar inte detta känner jag orkar verkligen ej med detta , blir så splittrad ..)


Design av Tasnim