Bilder från förlossingen .

2009-07-10 @ 00:47:19 Förlossningen Kommentarer (2)
Varning för starka bilder ni känsliga haha!








 




Förlossningsberättelse .

2009-07-09 @ 21:41:07 Förlossningen Kommentarer (1)
Så nu skall man vara klyscig och över jobbig o skriva ner förlossningen :)

Jag lades in den 22:a juni . Som sagt så blev det ej riktigt som planerat, S var ej med mig efter allt som har hänt, så man åkte dig själv. Självklart fick man skjuts, inte av mamma som jobbade (man vill ju ej vara där innan ens tid), utav av A och syskonen. Super snällt, men väldigt ledsamt sen när de gick igen. Japp då kom tårarna. Man fick träffa en barnmorska som ville diskutera basic grejer och som helt plötsligt skulle sticka mig i fingret, stenvägrade . Då kom det fler tårar. Nästa möte blev med kejsarsnitts doktorn, så där satt jag dagen innan med hon som skulle skära upp mig dagen efter . Fler tårar, spec när hon började förklara hur hon skall gå till väga och vad som kan hända. Efter det fick man åka upp till OP avdelningen och prata med narkosläkaren, där hon skulle förklara ytterligare vad som skulle hända och vad som kunde hända . Fyfan jag tror att de människorna som gick förbi mig trodde jag väntade på ngt dödsbesked, vilket det egentligen känndes som .. När alla de möterna var klara fick jag hjälp med mina väskor till mitt "nya hem" (lite egen humor), som visade sig vara mitt hem de närmaste femton dagar. När jag väl kommer in på BB ser jag en tjej från min minna grupp, en av de få jag tyckte om, och hon har fött (vi hade samma bf)! Det satte igång en hel del saker i mitt huvud . Det plus alla skrikande barn samt ammande mammor, drog mig ganska snabbt till mitt rum. Där gjorde jag patetiska försök till och få det och se lite hemtrevligt ut så jag började packa upp min överdrivna packning ur DHL väskan. När det var klart var det ej mkt som fanns kvar och göra , maten var ej direkt lockande och knappast intressant och kolla på kanal 4 .. L kom mot kvällen och mot kvällen kom också ångesten .. Fick total panik, vi gick runt sjukhuset och jag började ifrågesätta allting, mina beslut, om jag var redo, Honom (dvs S) och allt där emellan .. Så Sandy reagerade som hon alltid gör och satt bara och skrattade efteråt och kollade på Beck, så att personalen bad oss och vara tystare. Blev dock nästan ingen sömn alls den natten, för mkt och tänka på. Satt ju och inväntade en dödsdom enligt mig själv .. Vaknade fyra utav att jag var stenövertygad över att ngt hade hänt med bebben och att jag skulle spy . Falsk alarm? Yes . Så efter dt gällde det bara och invänta kejsarsnittet och filosifera med L . Kunde ej dricka ngt eller äta ngt .. snacka om att man var törstig . Klockan 7 kom mamma och som vanligt kom hon med sin jävla soldat inställning (som e så himla populär i vår familj!) trodde jag skulle flippa ut på henne, ingen vidare stöd om man skall hacka på ngn! Men som tur var så vände det ju ganska rejält senare .. Kejsarnsittet skulle ske vid åtta, så man var ju inställd på just den tiden. Men nej dt blev ej den tiden. Narkosläkaren jag skulle ha skulle ej komma in förens vid 9. Under denna tiden fick man emla salva över hela kroppen där de skulle sticka mig med massa sprutor. Barnmorskan jag hade var helt underbar, men tårarna började spruta ganska rejält när hon började sticka mig. Klockan gick och jag fick höra att mitt snitt skulle bli av först vid 10 tiden . Trodde jag skulle bli galen . Det gick ej och kommunicera med mig och jag satt bara och grät och var jätte dåligt inställd till allt och panik slagen . Barnmorskan kom. Rullade ur mig i sjukhussängen och mamma följde med mig med sina sjukhuskläder, vi tog farväl av L. Vid det här laget får jag en aning blackout och hamnar i ngt panik stadie. Vi åker upp till OP rummet där jag möts av hur många kvinnliga läkare, barnmorskor, undersköterskor, narkosläkare samt en manlig undersköterska som påminde mig om M. Det började bli allt mer verkligt. Hörde mitt namn ekande - Charlie charlie . Alla bad mig och vrida och vända mig. Jag låg där naken med ett hårnät fullt med dropp och tårarna bara rann längs kinderna. Där mötte jag en annan barnmorska elr vad hon nu var och hon höll mig i handen och försökte lugna ner mig . Det var så skönt att ingen av de skrek på mig eller sa att jag var löjlig att jag grät utan de alla satt och försökte lugna ner mig. Sedan kom detta med och sitta upp och huka sig framåt med ryggen, först fick man lokalbedövning sedan kom epiduralen då var man så rädd så, hört ju en massa om det - smärtan samt förlamning. Men det gick ju hur bra som helst och emla salva is the shit (som man märkte sen när de skulle sätta dropp i handen, fyfan vad ont det gjorde utan emla salva innan). Det känndes så konstigt när bedövningen började kicka in, hela nedre delen av kroppen började bli varm och de bad mig och snabbt lägga mig ner för att jag skulle snart tappa känseln. Jag trodde ej på de alls utan var övertygad om att det ej skulle funka. Men när jag väl la mig ner kännde jag hur kroppen började domna av, jag tappade all kontroll och ville att de skulle låta mig gå. De körde tydligen upp en kateter på mig och då petade de mig på klittan och jag fick panik när jag kännde det . Haha tydligen var det helt normalt, jag kunde ju röra mina tår också. Sen var det dax o snitta mig. Jag hade ett skynke framför mig så jag såg inget men dt gjorde mama. Hon och hon underbara barnmorskan höll mina händer och försökte lugna ner mig. Till slut började jag tappa kontrollen i mina händer, de darrade så de band fast mig. Själva snittet tog egentligen tio min. Efter all medicin och allt så smörjde de in min mage med ngt, spännde fast mina ben, rullade bordet mot sidan och skärde upp min buk, fettlagren, livmodern sedan sögs fostervattnet ut och de pressade ut bebben från bröstkorgen ner. Fyfan när jag hörde honom skrika första ggn - helt jävla otrolig känsla. De bärde honom till mig och jag var i chocktillstånd. Han kissade på sköterskan och sedan la de honom brevid mig. Jag var så rädd att han skulle ramla, mina händer darrade fortfarande och jag var fortfarande bunden. Han rörde mig med sina händer och han blev så lugn utav och höra min röst, det var totalt obeskrivligt. Jag bad de och räkna hans tår och fingrar innan och att de skulle kolla på honom om han ej hade downs syndrom, var ju övertygad om att han var sjuk. Men allt var bra. De började sy ihop mig och alla på OP började säga grattis - hur känns det? Jag kunde ej koppla dt i mitt huvud att jag hade fått barn, en son, jag hade blivit mamma. Det var jävligt svårt och connecta med bebben efter ett snitt. Var så fokuserad på själva operationen att jag glömde av varför jag blev opererad. De sydde ihop mig och mamman höll bebben. De läkarna var helt fantastiska och medans de sydde ihop så frågade de mig hur jag mådde om allt var OK. Jag hade syrgas grej i min näsa och mitt hår var genomblött av mina tårar och jag kunde ej tänka på ngt just den stunden. Det sjukaste var att vid slutat så känndes det lite skönt när de sydde ihop mig. Bli snittad, den känslan e konstig. Du känner dig avdomnad och att ngt händer men du känner ingen smärta. Fan blev helt imponerad. De sydde mig och sedan drog de mig ner med en sådan handduk till sängen, haha var ju bäng elr ngt känndes som man flög ner. De körde mig till uppvaket där jag började röra mina ben ganska snabbt och jag fick isglass. Var mer fokuserad på och få isglassen än och få hålla mitt barn, som sagt fick ej ihop dt i mitt huvud. Var hungrig och törstig. Fick ngn reaktion, tydligen normal och kroppen började klias - fick medicin mot dt. De la bebben mot mig. Vi båda nakna och de bad mig och amma honom, när man har fått morfin gjorde det ju inte alls ont. Men dt var en speciell känsla. Jag kördes ner efter en halvtimma ungefär till BB där L väntade. Wayne gjorde dock ifrån sig ljud, han gnydde. Men allt var över och allt var ok, jag levde - han levde. Mamma fick panik och skulle gå, L skulle iväg och operara sitt ben och mormor kom föbi snabbt men gick med mamma. Jag var själv, men jag hade min bebis - trodde jag. De var oroliga varför han lät så de började göra en massa tester på honom och till slut säger de till mig att han måste åka till neotal och att de ska ta honom ifrån mig. Fyfan vad moderskänslorna kom där, jag började störtgråta, förbannad att de skulle ta min son ifrån mig. Men jag visste att de var tvugna. Fyfan vad rädd jag var , trodde att det var ngt allvarligt fel på honom. De kom barnmorskor som pratade med mig om hur det var med mig, super gulligt. Sedan sa de att jag skulle försöka sova, hade enbart sovit i 3 tim eller mindre. Jag ville inte men ah innan jag fick ngt sagt så hann jag o somna. Jag plingade och bad de senare och åka med mig till neo avd. Jag fick träffa min bebbe. Han hade slangar vid sina händer och fötter som skulle kontrollera hans syrenivå. Var hemskt och se. Jag ammade igen, kännde vid detta tillfället att det var ju ej farligt och amma haha .. Mmmh yeah right! Var uppe hos honom flera ggr. L kom senare och vi besökte mitt hjärta igen. C och H kom också och hälsade på mig, lämnade av presenter helt sött. På kvällen ville jag upp och gå, ville veta om jag ens kunde röra mig igen (även här övertygad om att jag skulle bli förlamad från brösten neråt) och de hjälpte mig mot kvällen och wow jag kunde gå, gick som bambi men jag gick iaf! Så jag slapp sängen och fick en rullstol. Kul! Haha L och jag samt mamma gick och hälsade på bebben, han sov. Jag blev ledsen men visste att det var för hans egna bästa. Mamma gick men L sov över. Jag kunde ej sova. Var uppe och bloggade och la upp bilder och allt möjligt. Känndes helt sjukt och ej ha min son med mig. Sov knappt ngt den natten och så fort jag vaknade så satte jag mig i rullstolen, men då kom en BM och drog mig ur den. Risk för blodpropp e hög om man ej rör sig. Hon bm satte ett spår i mig haha påminnde mig om S, så jävla rå och brutal fyfan helt jävla skön. Tror jag blev lite småkär i henne under de två veckorna haha.. Så sakta men säkert i sjukhus kläder gick jag upp till neotal. Fick reda på att allt var OK med min pöjk och han gnydde ej lika mkt längre, jag fick ta med mig honom. Fyfan vilken lyckokänsla. Jag e imponerad över hur operationen gick och hur bra personalen tog hand om mig och bytte blöja på mig och allt haha. Jag mådde bra efter OP, sedan fick man ju en infektion i mitt snitt dock. Blev så arg att de på BB ville ej tro på mig och att dt gick flera dygn och att jag var tvungen och gråta innan de tog mig på allvar, det skall ej vara så. De kollade crp (blodanalys) och hade en infektion på 150 och den skall ligga på 5 eller under hade samt 38,1 graders feber och snittet bara rann blod, var samt sårvätska - hemsk syn. De bad om uräskt att de ej trodde på mig. Bebben började tappa vikt. Han vägde 4,6 när han föddes och sen så vägde han under 4,1. blev så ledsen. Detta resulterade att vi var på bb i femton dagar (14 för hans del). Han fick även torsk på tungan även detta trodde de ej på mig att de var. Asså snacka om att man e en grönsak och vet ingenting tydligen. Nu får han medicin, som han spyr av stackarn. Men man skall ej klaga han e helt frisk, börjar lägga på sig, min mjölk rinner på som om jag vore en ko (dock suger han ej tillräckligt länge och måste matas med sempe elr utpumpad mjölk) och blöjbytet har gått bra! Fick mycket hjälp med allt på bb och man gick ju ut därifrån som en mini expert. Men dock märkte man hur dagarna gick och personalen började bry sig allt mindre. Det fanns dock ngra helt underbara barnmorskor som jag kommer föralltid och minnas. Allt som allt gick det så bra som det kunde och nu är jag och min pojk hemma och vi skall börja leva våra liv oavsett hur svårt och turbulent det kmr bli nu.
Tack ännu en ggn alla som har visat hur mkt de bryr sig.
Skall lägga upp lite bilder sen på förslossningen - från mammas stenålders kamera, ska bara scanna in de så fort jag får chansen!

And that's the whole story folks!

23/6 2009

2009-06-24 @ 01:11:40 Förlossningen Kommentarer (1)


 Första kontakten med barnet, den kissar på barnmorskan och skriker så gulligt . Yes Sandy fäller en del glädje tårar samt kommentarer :)




 Här har vi bebben :) Mamma blir lite sentimental naw .


My baby !

2009-06-23 @ 23:45:26 Förlossningen Kommentarer (0)
Bilder från förlossningen - före & efter OP





 Här är glada Sandy med L innan OP




Jag som lägger på ett fake smile för mamma




Mamma som blev nurse of the day haha




Leker sexig, man har ju humor när man e fucked up




Snygg i sjukhuskläder - fyfaaan ..




Sandy tänker värsta scenariot (precis innan utrullningen till OP)




.. och nu kom tårarna!




Här var en av de super gulliga barnmorskorna :)




Nu ska man till OP (yes ser ut som jag har en super stor kondom och jag ser helt förfärlig ut, men allt skulle dokumenteras! haha)




Hejdå L! Nu ska man snittas, här var jag fan gone i mitt huvud .




Mamma&son :)




My little Wayne :) - I love you




Här ligger lillen på Neoatal ..




Här e lillen, svullen och super vit haha




Frisk man e efter den långa dagen - rullstolen och jag e bff haha



Fler bilder kommer :) mamma skall framkalla de på sin stenålders kamera haha o ska få bilder från L - dvs more 2 come!

Dan' före doppardan'

2009-06-22 @ 16:50:50 Förlossningen Kommentarer (1)
Ojoj .. nu är det nära .. dagen e snart här .. mindre än 24 timmar kvar .. fyfan .. Helt ärrad e man idag, många okontrollerade tårar idag - men hoppas de e väl informerad om att man e helt rubbad! A med familjen skjutsade mig till sjukhuset idag, stressfaktor javiiisst!, men dt var oerhört snällt utav henne och göra dt . Jag har ju med mig världens mest överdrivna packning haha men ändå känns dt som man har glömt ngt , men men e dt ngt så finns dt säkert på sjukhuset , Försöker och känna mig som hemma så man har packat upp allt och gjort saker och ting i ordning så vi får hoppas att det ska kännas en aning bättre , fyfan aldrig sovit över på sjukhus, aldrig blivit opererad, aldrig fött barn innan - många första gången saker elr vad man skall kalla det .. Hör sirener utanför fönstren och barnskrik från rummen , lite fucked up men men .. Träffade på en mamma från minna här , super kul :) as gullig dotter fick hon - en av de som var OK på den gruppen hehe .. Mamma e så söt hon skrev ett sms "bli ej rädd du är polack, vi e tuffingar." haha satte ett leende på mina läppar iaf .. Varit super konstiga dagar samt jobbiga .. Stor handlade med mormor , fyfan brännde av 1500 kr på mat, men nu har man ett jävla lager med mat hemma - haha yes man köpte kött också! Hon var så gullig som hjälpte mig . fyfan 2 st dramaten , 5 tim utav spring på willys, lidl, netto och ICA och detta gjordes av en höggravid som kan knappt gå och en 83 åring - såg lite halv gulligt ut haha och uppför 2 trappor till mig haha .. Ne så igår var dt storstädning, man fick hjälp av J och R samt min super gulliga mormor - fyfan hade ej fixat dt utan er TACK SÅ MKT! Så det ser helt kliniskt rent ut hemma , e nöjd .. Var mysigt igår, mamma bjöd mig på bio så jag och hon samt sammy kollade på Johan Falck filmen :) super mysigt och man fick ju popcorn också :D haha .. Blev så ledsen utav att mamma grät när vi skilldes åt, jobbigt för henne med antar jag .. Men men skall in på rummet nu och försöka sova eller ngt - finns ju ej mkt och göra? Snart middag! Haha , lär ju bli förgiftad utav denna maten ??
Men men checka in min nya crib - haha lite egen humor!




 Checka in lyxet! Haha här lär man vara ngra dgr .




Min lilla fina hörna - mitt liv just nu javisst haha




Wow ser ju nästan ut som hemma ! Haha sexigt med blöjorna till mig va?




Bebisens hörna :)




Här har man gjort iordning kläderna till bebben
50 uppåt första högen
56 och uppåt andra högen
60 och uppåt den tredje högen
Man vet ju ej hur stor bebben kmr bli? Kanske för små kläder?
.. och yes den stora magen syns på bilden haha!




.. och här har vi den sista delen av rummet . Onödigt javisst :)




.. och sähär frisk ser man ut idag . Världens häng mage nu!
v 39 (38+6)


Design av Tasnim